Katter..

Hej!!

Katter det har nästan alltid funnits i mitt liv, med undantag för några år emellanåt.. Den första katt som jag växte upp med hette Tusse och min mamma sa att han var en "angorakatt".. han var en stor vit och långhårig katt. Minns inte så mycket av honom egentligen.. Några år efter honom när jag var runt tio år gammal så fick jag nästa katt - en vit korthårig bondkatt som hette Peder. Han var en härlig katt! Han satt alltid i fönstret och tittade när jag gick till skolbussen och visste så väl när jag kom hem och satt då också och väntade i fönstret. Han busade med hunden och låg och lurpassade på honom - gjorde ett låtsas anfall i full fart! Hunden blev alltid lika överraskad och katten förnöjsam.. Sedan dröjde det några år tills nästa katt kom in i mitt liv - i mitt eget hem då förstås.. Det blev norska skogskatten Birger. Han blev 17 år gammal! En härlig katt - men han valde att flytta till farmor(!). Det är en sträcka på kanske en knapp kilometer att gå från oss till farmor.. Hon passade honom vid något tillfälle och skämde bort honom med smör på maten.. givetvis flyttade han dit - och kom inte hem igen.. Så kan det gå! Både farmor och katt var nöjda!! ;-)
Några år senare kom röda katten Sigge in i vår familj - en genomsnäll och härlig
maine coonkorsning.. Han blev 13 år...
Märkte för ett tag sedan att jag börjat att sakna katt.. Det har visst gått tre år sedan vi senast hade katt! Fast saknaden är ju lätt att ändra på. Katter som behöver hem finns det gott om.

Men vi började i stallet - som alla lördagar. Barnen skulle öva upp balansen och red barbacka - utan sadel idag. Nellie ser sammanbitet koncentrerad ut på hästryggen.

Avslutar med att skritta hästarna runt hagarna. Nellie och Babsan

Sedan bar det av till Herrljunga!! Elina hade hittat en annons med kattungar - som hon fastnade för och jag höll med.. Ville gärna ha en katt med en hel del vitt och så rött.

 

Här är han!! Nellie skiner som en sol!!
Lillkissen hade två små bröder som var lika honom, vita med mer eller mindre röd teckning. Egentligen skulle dessa pojkar inte levt då kattmammans ägare ville avlivat de små.. Men Mona räddade dem och gav dem en fostermor i sin fina svartvita katt, som gärna tog till sig de tre kattkillarna, utöver sina egna små.

Extramamma och fostersonen..
 

Mona har kennel så dessa små kattungar är mycket hundvana! Hundarna var lugna och trygga och kröp genast upp i knät på oss.

Katter och hundar trivs ihop - ser ni kattungen bakom hunden i Nellies knä? :-)

Nellie

 

Elina fastnade för detta söta lilla troll!

 

Lille katten tyckte inte alls att det var kul att sitta i transportbur när vi körde hemåt.. men la sig nöjd i Nellies knä - spinnande när han slapp ut ur fångenskapen!

Jag tror att den kameratokiga familjen fått tag i en riktig liten linslus!! :-) Han verkar gilla kamerauppmärksamhet!

Ja vad ska han heta då?? Jag är helt inne på Smirre - men namnet godänns inte av delar av familjen.. Namn som nämns är: Sammy, Vispen, Einar och Nemo... kanske något mer.. Det är ju den svåraste biten just nu - att hitta ett passande namn.. Fast visst är väl Smirre trevligt?? ;-)

Att introducera ett nytt djur i en flock med hundar... Ja - den här bilden är ju rätt talande.. Haha!! Inte riktigt så.. Skämt å sido, när hundarnas första förvåning och bestörtning lagt sig så gick det helt över nyfiket intresse! Inledningsvis får hundar och katt träffas korta stunder förstås - så inte den lille blir skrämd. Han tar allt med ro! Visar inte minsta tecken till att bli rädd för någon av hundarna. Minns när katten Birger kom in i familjen - han blåste upp sig till dubbel storlek och fräste så det närapå sprutade ur munnen på honom inför åsynen av hunden Humlan som vi hade då... Inget sånt denna gång alltså.

Välkommen lillkissen!!

Ritza, Nellie och kattungen.

Ha en fortsatt skön helg!
Madelene